Jag trodde att eftersom jag bett om det skulle jag få mat när jag kom hem. Eftersom husreglerna är såna att om man jobbat i 8 timmar, en heldag med andra ord, då ska det finnas nåt att äta när man kommer hem. Iallafall nån idé av dom hemmavarande. Men, ser ni, att den regeln gäller bara åt ena hållet! För jag kom hem till 2 nyätna och mätta pojkar idag jag! Maten hade varit hättegod dessutom, bra för dom. Själv har jag ätit 3 barnmatsburkar med spaghetti och köttbullar! Väldigt gott, men kanske inte riktigt tillräckligt. Men, som en snäll och rar kvinna, som jag alltid är, gissa om jag bråkade? Nej! Jäklar i mig! Jag va den stora människan och sa, med snäll röst: oj, det måste blivit ett missförstånd, jag sa ju till att jag ville ha mat idag. Sen tog jag 10 rutor hårdbröd och haltade uppför trappen och försökte sova. Nu ångrar jag mig. Jag skulle tvingat dom att åka och handla nåt riktigt gott åt mig, nåt som knappt gick att få tag på, nåt som dom tycker är jätteäckligt. Men som sagt, jag är ju en snäll och rar kvinna. Snäll, rar och hungrig.