Jag har funderar mycket på kvinnligt och manligt, flickor och pojkar, grönt och rosa. Ni fattar.
Jag är en sån som tycker att det är fint med rosa på tjejer, men är livrädd för könsroller.
Jämställdhet är det viktigaste i samhället.
Men jämställdhet är inte att jag ska byta däck varannan gång.
Det handlar om att dela så de känns okej, för båda.

Just nu känner jag att jag är påväg i kvinnofällan.
Min man vill (självklart) ha det städar när han kommer från jobbet, det vill gärna jag med, men han är snäppet värre.
Lägg på en sjuk prestationsångest när jag har en pedant svägerska och en svärmor som orkade hur mycket som helst när barnen var små, och som grädde på moset, lägg på mina minnen från barndomen.
Man kom hem till nån tjejkompis, deras rena, välstädade hem där de ständigt luktade ajax, mammorna var piffade och maten stog serverad prick klockan 16.30, varje dag. Året runt.
När man själv är uppväxt lite tvärtemot det (äh, vi äter hos farmor, köksbordet är fullt av radiobilar/en motor/diverse annat pul) så är det svårt att hålla den standarden min man vill ha.
Mitt sätt att lösa problemet är att
1: sluta sov.
2 : städa när Märta sover.
Den enda lilla detaljen är, att när Märta sover skulle jag kanske försöka hinna äta, bajsa, duscha, ja såna där små detaljer.
Så steg 3 blir då : sluta äta.
Eller sluta inte, men jag glömmer liksom av det, och sen försvinner hungern.
Inte så smart.
Så när Rickard börjar jobba igen på onsdag ska jag ändra mig.
Jag ska låta bli att dammsuga, det blir ändå ingen skillnad, och äta istället.
Det gör nog en väldig skillnad.