Förlossningen

Allt började egentligen redan i Maj, då jag vart sjukskriven efetrsom Märta ville ut redan då.
Men de gick ju bra, jag fick åka in och ut i Falun hela sommaren, så den vägen kan jag nu.
Sista vändan var fredagen innan Märta kom, då ville dom lägga in mig, men jag tjatade åt mig att få komma hem efter en natt, med löftet om att komma tillbaka på måndagen.
Sagt och gjort, på måndagen var vi upp igen och fick veta att på onsdag, då smäller det.
Vi fick berättat för oss om alla risker med igångsättning, men jag var så trött på att vara gravid och mådde så dåligt att det var det sista jag brydde mig om.
För min del fick dom gärna trolla ut ungen.
Men, på onsdagen, när vi väl kommer upp och dom sätter ballongen börjar jag bli nervös.
Jag ville absolut inte bli snittad!
Jag får ballongen insatt kl 12, men får inte veta att jag ska dra i den själv förrens klockan börjar närma sig 13.30.
Klockan 15 så märker jag att det känns konstigt, så vi ringer på sköterskan.
Hon kommer in, undersöker och där ligger ballongen.
Så, de va bara att traska upp på förlossningen.
Jag mådde bra, men hade lite ont och började känna mig varm.
Värme är min största fiende, det märktes mer och mer under dagen och kvällen.
På förlossningen kollar dom, jag är öppen 3 centimeter, dom sätter dropp med värkstimulerande, men på lägsta.
Jag ställer mig framför acn och andas mig igenom värkarna.
Efter ett par timmar, vid 18 ungefär ber jag om smärtlindring, jag vill ha akupunktur.
Det som jag missar är att jag då måste ligga still, så nålarna får sitta i kanske 5 minuter, sen vill jag upp och gå.
Jag är på toa kanske 10 gånger under den här tiden.
Rickard var en sån klippa, han kramade, servade och var livrädd.
Vid 20 ungefär på kvällen kände jag att jag hade värkar hela tiden, utan avbrott.
Jag fick inte ens tid att andas emellan, så jag bad om epidural.
Den sattes fort, det gjorde så sjukt ont att sätta epiduralen!
1000 gånger värre än värkarna.
Värkarna var jobbiga eftersom att jag kände mig full, smörtan va inte alls särkskilt jobbig.
Vid undersökningen efter att epiduralen är satt berättar barnmorskan, underbara Erika, att jag är fullt öppen.
Det har jag lyckats blivit på ungefär en timme.
Därför som det vart drygt sista timmen.
Jag börjar krysta, krystar i 40 minuter lite drygt, och sen pang!
Så kommer världens bästa lilla skattunge ut!
Förlossningen va en alldeles underbar, fantastisk och häftig upplevelse.
Det vill jag absolut göra om, så jag hoppas att jag får det också.

Kommentarer
Postat av: Benita

Vad är det för ballong du snackar om?

Vad användes den till?



Hälsning Benita - "Nyfiken i en strut"

2011-12-11 @ 23:07:38
Postat av: Marie, Mamma till William & Linus ♥

härlig förlossning! =)



Såg er på tv, då jag också tillhör kategorin "ofrivilligt barnlös" Men nu har jag två barn. Första kom till spontant efter MÅNGA år. Och nr 2 kom till med hjälp av hormon stimulering.



Hur kom det sig att ni valde IVF? Hade ni försökt med annat innan ivf:en?

Kram Marie

2011-12-14 @ 22:18:20
URL: http://mzetterblad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0