Idag vaknade jag av världens ångest mardröm, jag trodde jag skulle gå sönder i en miljard bitar. Sen ser jag regnet och tröstar mig med att jag kan stanna inne idag utan att ha dåligt samvete.
Jag ska göra en rejäl eld snart, sen ska jag bara pilla mig i naveln tills att Rickard kommer hem. För idag ska jag basta, och imorrn ska jag vara duktig.
Imorgon ska jag tokpanikstressstäda (ja, det är ett nytt sammansatt ord) inför lördagen då det är stort fylleriår kalas. Och imorgon bitti ska jag gå upp med Rickard och ta min första Synarela spray, och jag lovar er. Ni kommer få veta varenda biverkning, varenda plåga, varenda humörssvängning och varje del av lycka.
Det känns som att det är nu jag börjar blogga på riktigt, äntligen börjar min RIKTIGA IVf blogg.
Jag har skaffat mig en våg, så jag ska se om jag går upp eller ner i vikt, jag hoppas på ner, för när jag blir frustrerad och mår dåligt så brukar jag gå ut och gå väldigt mycket, eller städa. Men mest troligt så kommer jag svälla som en ballong redan under behandlingen, och jag ska bära dom kilona med stolthet, iallafall om det fungerar.
Och nu ska jag vara lite modig och säga såhär: Jag ska bära mina kilo med stolthet, för när dom bärt frukt, gett mig ett barn, då ska jag gå ut med barnagnen i ur och skur och visa upp vårat mirakel. Jag ska gå bort varenda kilo sen. När jag vart gravid.
Hör ni det nu?
För jag ska bli gravid, det ska fungera.