Jag är nog elak och missunnsam, det må så vara.
Men jag blir inte glad för allting som händer runt ikring mig, jag hoppar inte av glädje för att nån bekant blir jättelycklig och jag kommer aldrig glädjas i hjärtat när jag själv bara vill och vill och vill.
Visst, jävligt kul för er. Mer än så är det inte.
Köper ni hus, skaffar en miljon ungar, får nya jobb, vinner en miljard på Bingolotto.
Kul för er, mer känner jag inte.
Jag kan inte vara så falsk att jag gratulerar och hoppar av lycka, fär jag känner inte så helt enkelt.
Och om vi ska vara ärliga, hur mycket känner ni så för mig då?
Precis, inte ett jota.
Så jag tror ni förstår, och förstår ni inte så bryr jag mig inte avsevärt om det.
Jag kommer börja glädjas på riktigt för andras skull när jag själv inte bara känner sorg och tomhet inne i mig.
Mina bra dagar, då så mår jag hur fantastiskt som helst. Då gläds jag om så en femåring får en klubba.
Idag skulle jag nog fnysa åt ungen och säga att den kommer få borrlaga tänderna, och att det gör JÄTTEONT.
Idag känner jag så, just nu, imorgon, ja, det är imorgon.
Och då ska vi fira Rickards farmor.
Det är vad jag vet om imorgon, resten får vi se hur det blir.