Äntligen!

Nu äntligen äntligen är kontrastultraljudet gick bra, eller bra kanske är att överdriva, det gjorde så ont så jag trodde jag skulle tuppa av en sväng, och direkt efter kändes det som en blandning av att vara bakfull och magsjuk. Men nu mår jag bättre iallfall, är lite seg, är nog en pärs för kroppen att få in vätskor och slangar på ställen don inte ska vara. Tydligen känns det som mensvärk, men jag har i princip aldrig haft det förut så det var lite chockartat. Men som sagt, det gick bra.
Allting flödar som det ska, så nu har vi en diagnos. Vi är oförklarligt barnlösa. Bra sammanfattat.
men nu till dom riktigt, riktigt glada nyheterna.
Om 3 månader får vi börja med IVFen. Nu är det bra väntetid, sen sätter det igång!
Fattar ni!? Det är helt otroligt, vi har väntat i 3 jävla år, och nu bara pang bom så kommer det sätta igång om 3 ynka månader.
Det betyder att om allt går precis som det ska, och ruvningen funkar på första försöket (mot all förmodan) så är vi föräldrar nästa år.
Sug på den ni.
Nästa år kan vi vara 3
Helt overklig känsla. Helt sjuk känsla. Jag blir nästan mållös.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0