Övergiven

Ibland känner jag mig så sjukt ensam, övergiven och bortglömd.
Varför?
Säg det den som vet. Jag vill också bara bli.
Men nu kommer världens bästa Ida, så jag ska dricka en hel kanna kaffe, dränka mina bekymmer med koffein.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0