Intervjun gick sådär, jag hade mycket bättre självförtroende och tilltro till att få jobbet innan Rickard förklarade häromdagen att han aldrig skulle anställa nån som haft så många jobb som mig. Tack för den passen. Han är nog född smidig, det är ju samma människa som sa "Jag tycker om dig, för jag gillar inte smala tjejer" till mig veckan efter vi träffades, jag vägde de knappt 60 pannor. Men sedär, här sitter vi, gifta med hus. Gick ju bra det med.
Snart ska jag ta och koka lite ris, för det ska vi ha till den grillade kycklingen jag köpte påväg hem. Och så min nya passion i livet, soltorkade tomater. Jag älskar dom! Och jag ahr aldrig tyckt om dom förut, kanske börjar bli gammal och vis igen nu?
Nej, gubbvila innan man ska laga mat och åka och jobba igen då.
Ikväll ska jag mysa på jobbet, jag ahr fått skarpa order om pizza och Beck-film, vad ska man göra? Jag lär ju bita i det sura äpplet helt enkelt. Mahaha, jag har världens bästa jobb!