3 år har gått sen den dagen han blev mig, min Älskade Rickard. Jag brädade henne med stort S (S för SUBBA), och fick prinsen, kungen av mitt hjärta, han som skulle kunna sälja min själ på loppis om han ville. Men det vill han inte, han vill ha mig. Jag blir fortfarande förvånad, nästan varje dag faktiskt. Att han som är det bästa på denna jord älskar mig så fantastiskt mycket att han står ut´. Med vad han står ut? Ja, mig. Mina mjukisbyxor, mitt kontrollbehov, mitt stök, mina konstiga idéer. Varför han står ut? Jo, han säger att det är för att han äslakr mig, och att jag älskar honom. Och det gör jag. Så fröken S, synd för dig, du kommer ALDRIG ALDRIG ALDRIG hitta nån så bra som min Rickard. Och han är min. Mihihiihih. Nu är vi dessutom gifta, så kolla på bilderna på facebook och se hur snygg han är, min man och mitt liv. Hur ska vi fira detta? Jo, vi ska jobba, båda två på varsitt håll. Jag är helt färdig efter nattens jobb. Men det var det värt när jag fick komma hem till Rickards famn och sova med hans arm runt mig, precis som jag ska göra imorgon när jag kommer hem. Maggan har dessutom pendlat på att vi kommer vara ihop i massor av år! Och om hon pendlar så är det sant!