Är äntligen hemma! Tack gud, säger jag som är lite smygreligiös.
Min man är ute i trädgården och är duktig, han och franseman Whafti 14 åring. Jag letar kort från bröllopet vi va på häromveckan, jag drack vin. Tror ni mannen i mitt liv har tagit ett enda kort? Nej, precis. Finns inte.
Jag blir så matt. Tur att han va duktig på att grilla idag och att jag fått hem en ny bok, annars vet vi inte hur det här hade gått!
Jag är sjukt trött och slut, infektionen jag har i mig sätter sina spår, och att jag dessutom går runt och är mysfull på mina tabletter gör inte saken bättre. Åh maj gadd. Rickard skrattar konstant när jag inte ens kan prata rent. Av tabletter som normalt  folk käkar som godis.
Kanske inte den vassaste kniven i lådan, men jag har en brudklänning som sitter huuur fin t som helst och jag kommer vara sjukt snygg, så jag klarar mig ändå.